RSS
Bild

3 barns pappa i 5 veckor och 3 dagar

Hej

5 veckor har vår lilla Wilma hunnit bli och väger nu ca 3,3kg, så hon har nästan ätit upp sig med 1kg sedan födseln.

Egentligen så skulle hon ju ha kikat ut förra veckan, men tittade ut desto tidigare med ett dramatiskt kejsarsnitt (se tidigare blogginlägg)

Vi hade väldigt tur som fick plats på BB och neonatal avdelningen i Västerås, då dem nu verkar ha det smått kaotiskt på förlossningarna runt om i landet.

Vi blev utskrivna på onsdagen före midsommar. Vår plan innan lilla Wilma kom var ju att ta oss upp till Leksand som vi brukar till midsommar. Vi var lite fundersamma på om vi verkligen skulle ta oss iväg, men va tusan. Vi bestämde oss för att göra det. Alla mådde vi ju jätte bra.

Resan dit och hem gick otroligt bra och det var inga problem att sova mellan oss i sitt lilla näste de 2 dagar vi var där.

Som tur är har vi stort bagageutrymme, så det är inga större problem att få med både vagn och hund.

Så nu fortsätter dagarna som en trött 3 barns pappa åt en 16 åring, en 4 åring och en nyfödd. Alla hjälper till på sitt sätt, även hunden.

Vi hade en Brio stol från början, men den byttes ganska snabbt ut mot en BMW stol som vi fick från Wilmas mormor & morfar ❤️

Vi kommer ha ett så kallat namnkalas i September för henne här hemma, detta då ingen av oss är kyrklig samt vem tycker det är kul med dop i en kyrka. Nej mycket trevligare med gemenskap med vänner och familj hemma då istället. Japp såna är vi, alla tänker och gör vi annorlunda.
Hon kommer heta Wilma Thorsell, från början var vi inne på att hon skulle heta Alva My, men vi sa bägge två efter några dagar att det inte passade in på vår lilla tjej. 😊


 

Posted by on 24 juli, 2017 in Roliga resor

Leave a comment
Bild

Mellan glädje och förtvivlan

Efter en riktigt hård vecka på arbetet så var det äntligen fredag. Vi var en av de få orter som låg i fas med Carlsbergs leveranserna. Sambon hade sen 2 dagar tillbaka legat inlagd pga havandeskapsförgiftningen men hade idag permission för att gå på begravning. Tanken var att även jag skulle vara med men vi kom fram till att jag skulle prioritera sonen och avlasta mina föräldrar som haft honom. Jag och sonen skjutsade mamma Jennie till begravningen efter det åkte jag och Emil och köpte nya knivblad till gräsklipparen. Sen har min telefon strulat lite, så lite impulsivt så ville jag ha en ny iPhone 7 plus. Gjorde lite googlingar efter telefonen och det skydd som jag alltid har. Otterbox symmetry. 


Telefonen fanns nära, men skyddet fanns i Stockholm. Sagt och gjort vi åkte till Infra City och köpte skalet och köpte telefon på vägen hem. Allt var frid och fröjd. 

Pratade med Jennie och då hade hon precis kommit tillbaka till sjukhuset. Allt hade gått bra, men hon var nu väldigt trött och seg. Väl hemma hinner vi äta, byta knivblad på gräsklipparen och umgås lite med grannar. Samtidigt har jag precis fått igång den nya telefonen som vid detta tillfälle inte hade några telefonnr, appar eller nått installerat. Jag kom in efter att ha provklippt gräset och tittar på telefonen. 2 missade samtal, lite pinsamt att säga att jag inte kände igen numret men kom ganska snart på att det var sambon som hade ringt. 


Ringer upp, och det första jag hör är att jag måste komma in. Va, varför? Svarade jag. Jag ska mer till förlossningen sa hon med panik och gråt i halsen. Du skämtar sa jag och var helt övertygad att hon ville skoja. Men det var inget skämt….. 

4-5st hade plötsligt kommit inspringande på hennes rum och sa att hon måste ner till förlossningen. Många tankar gick i huvudet när jag satt i bilen i full fart mot Västerås.


Väl på plats fick jag veta att hjärtfrekvensen hos dottern hade börjat köra bergodalbana. Dem gick upp och ner, och så ska det inte vara såvida inte förlossningen har startat. Men det hade den inte gjort. Först och främst låg ju hon horisontellt fortfarande och så var det ju ca 1 månad kvar innan det egentligen var dags. 

Det blev snabbt bestämt att det skulle bli kejsarsnitt och det snabbt. Knappt 1 timme efter jag kommit till förlossningen var vi nu i operationssalen. Allt var vid detta laget bra och under kontroll. 


Allt går enligt plan när dem gör snittet, när dottern nästan är ute så säger Jennie att hon mår dåligt och troligen måste spy. Sedan brakar allt lös, Jennie börjar krampa, ögonen flimmrar och är helt okontaktbar.

Dem backar bak mig och i samma veva så har dem nu fått ut dottern. Vi går och tar hand om dottern nu, så hjälper läkarna Jennie. Det sista jag hör från läkaren när jag är på väg ut är: har mätaren hoppat ur? Jag tittar på hennes finger, den sitter på exakt som den skulle, tittar sedan på hjärtfrekvensen på skärmen. Den visade ingenting….. 

Vi kommer in i rummet bredvid och dem pysslar om dottern, jag står där med 1000 tankar och ben som knappt vill bära mig och bara skakar. Hela jag är likblek. Ser att allt går bra med dottern, men allt kan tänka på är hur det går med Jennie i rummet bredvid. I ett litet fönster så kan man se in i operationssalen och jag ser hur flera håller på med henne. Ena sköterskan drar ner persiennen. Tankarna for runt, sa att jag måste gå på toaletten, dem tittar på mig och frågar hur det är? Du är alldeles vit, klarar du att gå? Jag svarar så fort jag vet att det har gått bra med Jennie så blir det bra med mig. Tar mig mot toaletten men går åt fel håll. Får en som håller vakt utanför toalettdörren. Jag sätter mig, gör ingenting utan bara försöker ta in det som händer. Jag har precis fått en dottern, medans det sista jag såg av sambon var att hon låg där utan hjärtljud. Försökte ta mig samman, samtidigt som jag trodde att hon var förlorad…

Jag får saft, dricker en klunk. Går in till dottern igen. Jag hade vid det här tillfället inte tagit en enda bild. Tänk positivt, Jennie kommer vilja se bilder från detta. Den nya telefonen åker upp. Jag tar lite bilder, sedan frågar dem om jag vill klippa navelsträngen. Klart jag ville det, har gjort det på de 2 andra så måste jag göra det nu. Fick tillbaka en del krafter, skakande klippte tag av strängen på 4:e klippet. 

Har fortfarande inte hört ett ord om hur det går för Jennie. Detta var helt klart den värsta känslan jag varit med om i hela mitt liv. Tillslut så kommer en och säger att hon svarar på tilltal nu. Den känslan jag fick då är obeskrivlig. Jag och dottern kommer in på vårt rum igen. 

Det känns som en evighet men tillslut säger dem att vi kan gå in till henne. Hon är omtöcknad och helt ovetandes till vad som hade hänt. Jag mindes att jag mådde dåligt, sen blev det svart. Säger hon. 

Hon körs ut från operationssalen och vi hinner lägga dottern vid hennes bröst. Hon börjar genast suga. Men bara en kort stund, Jennie ska upp till IVA. Jag och dottern får komma upp till BB. 


Jag fick macka och nålen att sätta på tavlan. 3:e ungen denna dag den 16 juni. 

Tog oss upp på BB där dottern och jag somnade, hon fick sova på min mage. Exakt så här gjorde vi med Emil oxå. Första sockret var bra, över 4, nästa låg på 1,9 nästa oxå och även 3:e trots mycket mat. Jag väntade bara på orden, ni får åka ner till 69:an. Och så blev det, 05:00 blev vi väckta igen. 

Man fick en deja vu känsla när man kom ner hit igen. Jag visste vad som väntade. Proverna efter har visat på 2,1 men sista 1,6. Så nu har hon precis fått en dos via sond och via naveln för att boosta upp resultatet. Jag stack iväg till IVA en stund för att säga hej till Jennie. Klockan var nu vid 10:00. Där låg hon uppkopplad fast vid gott mod. Hon berättade att hon visst fått den värsta havandeskaps förgiftningar man kan ha. Och personalen berättade att hon visst hade varit väldigt illa däran. Men hon kom tillbaka ❤️❤️ 

På vägen tillbaka så hade jag en brutal huvudvärk. Tog mig förbi kiosken och köpte en redbull. Något som jag inte druckit sen i mars. 


Ville få huvudvärken att släppa samt bli lite piggare då det inte blivit mycket sömn alls de sista dagarna. 

Nu väntar jag på att dottern ska dyka upp, samt att Jennie ska få skriva in sig här istället för IVA. 

Vi håller tummarna att allt kommer gå bra. 

 

Posted by on 17 juni, 2017 in Roliga resor

Leave a comment
Bild

Resan till Phi Phi – Paradiset

Det blir lite repris ifrån förra inlägget.

Båten mot Phi Phi gick från piren vid 08:30, det tar ca 40 minuter att åka ifrån Bang Tao till båten.  Taxin hämtade oss runt 06:30 och vi tog oss fram genom de trånga gatorna fram till hamnen. 2000 bath kostade resan fram och tillbaka, det man ofta gör när man tar taxi här, är att man bokar upp en tid när man vill bli upphämtad utav samma taxi alternativt ringer till denna. Man betalar då när man kommit hem igen. 


Båten vi tog ut till Phi Phi kostade 1000 bath per person och då tog resan dit 2 timmar. 


Vi gick direkt och åt när vi kommit i land därefter letade vi upp en longtail båt som skulle ta oss till vårt hotell för 2 nätter. Det skiljer en del i pris för att ta sig ut, hotellets egna har nog billigast, men det gick även att få ner dem andra till samma pris 200 bath per person. Nån ville först ha 400 per skalle. 


Dessa longtail båtar låter en hel del, vissa mer än andra så man ville gärna sitta så långt fram i båten som möjligt. 


Den sista vi åkte lät som om den var på sista versen.


Väl framme vid hotellet, Phi Phi Village Beach resort, så var det verkligen som att komma till paradiset. 

Visst det var rejält dyrt att bo här och man kommer ca 30-40 minuter ifrån hamnen, men vill man bo tyst och lugnt och känna att man är i paradiset så testa någon natt här. Allt är dock som sagt lite dyrare här och det finns inte direkt något rev här utanför att snorkla vid. 


Hotellområde här är väldigt stort, det är lätt att gå vilse ☺️, men man kan ta en golfbil fram och tillbaka till rummen om man vill.


Här märker man väldigt mycket utav lågvattnet oxå. Så man får åka traktor in och ut på sena eftermiddagen och kvällarna. 

Vi sov som stockar hela bunten denna natt, på måndagen var det dags för en utflykt efter den goda frukosten. Vi bokade själva upp en egen longtail för en tur som skulle ta ca 3-4 timmar. 


Här fick man oxå göra upp om priset, vi fick ner det till 400 bath per person istället, men då kostade det 400 bath om man skulle gå ibland på The Beach. 


Självklart skulle vi i land för här fanns ju 2st geocache gömmor. 


Lite nojjig är man allt när man behöver klättra upp så här, hade en väldigt stor spindel vid huvudet när jag tittade på ett ställe 😩 sedan fanns även en earth cache här. 


Vi gjorde ett par häftiga stopp efter vägen och 3 stopp för snorkling. 

Vi var lite fräcka och snodde med oss några bröd skivor från hotell frukosten för att kunna mata fiskarna, å jävlar va fick det kom. Dem var överallt och det gick knappt att simma framåt😂 men häftigt var det. 

Häftigaste stoppet var nog på monkey Beach, vi var nästan själva här då vilket var väldigt skönt. Denna gravida tjej låg och vilade här på stenen. Och hade inget emot att bli fotad.



 Ni får inte missa att åka på en liknande tripp när ni är på Phi Phi. 


Missade visst att smörja in benen på denna utflykt….. aaaajjjjj


Tillbaka i land och efter lunch så bestämde vi att ta oss upp till Phi Phi viewpoint, 3 olika utsiktsplatser där det fanns 2st geocacher. Vi tog trapp vägen upp, och tacka vädergudarna att det nu var mulet ute, annars hade vi nog aldrig klarat oss upp. Det var väldigt många trappsteg upp.




Vid viewpoint 2 så skulle det ha funnits en cache, men här fanns ingen gömma, inte den innan oss hade funnit den heller. Det fanns en tydlig spoiler hur gömman skulle ligga, nämligen bakom den lilla stenen. Vi har mailat ägaren om att vi la ett kvitto i petflaskan till höger så den kan användas som loggbok tills ny gömma kommer på plats, se om ägaren ger oss godkänt på det. Se loggen: LoggenFör att ta sig upp till viewpointen så kostade det 30 bath totalt att ta sig upp. Spar kvittot hela vägen för att slippa betala igen. 


Sen var det bara gå de ca 400 meterna till nästa, nu gick det inte alls lika mycket uppför men nu var det mer grusväg. Men passa på att även gå upp till denna. Utsikten är fantastisk. Även här låg det en geocache, hinten var take Of your shoes. 


Här hittades gömman enkelt. 👌✌️nu blev vädret väldigt blåsigt och molnigt. Sååå skööönt. 


Med genomsvettiga kläder tog vi oss ner igen och tog en longtailboat till hotellet. En riktigt underbar dag. 

Dagen efter blev det sol och bad innan det var dag att ta färjan tillbaka till fastlandet. Den dagen gick otroligt snabbt. 


På onsdagen var jag och Jennie lite rastlösa, så vi tog en taxi och åkte till köpcentrat Central.


Här kände man sig som hemma, var som att gå på Mos 👍


Köpte 6st tröjor, sen handlade vi lite gott till huset. 


På kvällen blev det middag på den svenska restaurangen igen. Man blir lite trött på thaimat, och enligt mig så är thaimaten hemma godare än här. ☺️


Ikväll är det sista kvällen här innan vi åker hemåt imorgon bitti. Vi ska äta på Eat bar och grill ikväll. Många som säger att dem aldrig ätit något godare kött. 5 stjärnor på tripadvisor. Ska bli mumsigt. Maten är redan färdig beställd 👍


Vi får tack Thailand för en otroligt fin semester, åker gärna hit igen. Men då jag gärna åker till nya ställen och inte till samma. Bara för att ett ställe är otroligt bra så kan det ju finnas ställen som är bättre. Man måste ju uppleva något nytt. Samt när man geocacher så vill man ju ta ett nytt land på kartan. Detta blev mitt 20 land. Jag har varit i Barcelona innan jag började med geocaching, så 21 länder egentligen. 

 

Posted by on 23 mars, 2017 in Roliga resor

Leave a comment